hej då klsl gävle slut
Nu jobbar jag mitt sista pass här på Eniro. Eller ja, jobbar och jobbar, det är väl inte så mycket av den varan. Tog precis en runda i lokalerna här och blev lite nostalgisk nästan, det är ändå nästan ett år man har spenderat här. Under den tiden har jag besvarat:
30 200 118118 samtal.
Dryga 2000 118 400 samtal (samma som 118 fast folk som har det gratis)
850 samtal till 118 228, telenors nummerupplysning
Dessutom har jag förmedlat 1600 texttelefonisamtal mellan döva och hörande.
Sjukt mycket när man tänker efter... inte för att jag tror att jag direkt kommer sakna jobbet, bara några av mina underbara kollegor (där alla utom Elin dock har slutat redan). Om 25 min går jag ut från Eniros lokaler för sista gången och går mot... ingen aning, men spännande ska det bli hoppas jag :)
hej då klsl gävle slut
Samtal avslutat.
är du osams * :P
30 200 118118 samtal.
Dryga 2000 118 400 samtal (samma som 118 fast folk som har det gratis)
850 samtal till 118 228, telenors nummerupplysning
Dessutom har jag förmedlat 1600 texttelefonisamtal mellan döva och hörande.
Sjukt mycket när man tänker efter... inte för att jag tror att jag direkt kommer sakna jobbet, bara några av mina underbara kollegor (där alla utom Elin dock har slutat redan). Om 25 min går jag ut från Eniros lokaler för sista gången och går mot... ingen aning, men spännande ska det bli hoppas jag :)
hej då klsl gävle slut
Samtal avslutat.
är du osams * :P
Reseresumen...
... Ska jag fortsätta med nån dag när jag orkar. Blev ju så jävla långt det första så jag har inte orkat fortsätta. Om nu nån skulle bry sig alltså :P
Reseresumé - Tyskland! Dag 1
Nåväl, nu har jag varit hemma i flera dagar och inte orkat sammanfatta resan än... så dags att börja göra det nu.
Alltså, första anhalten på vår resa var Hamburg. Eller egentligen Wacken, metalfestivalen belägen "strax utanför" staden. Jag begav mig dit dagen efter mormors begravning, den 30:e Juli. Blev naturligtvis tvungen att gå upp rövtidigt - tåget gick kl 06:30 från Gävle. Sketna flygförbindelser. Man ville ju faktiskt inte missa Maiden på kvällen, även fast man sett dom fyra dagar innan.
Nåväl, jag tog min väskor och stack iväg från trygga (nåja...) Sätra mot nya mål! Resan ner finns det inte så hemskt mycket att säga om, flyg till Köpenhamn, vänta fyra timmar, Spagetti för 220 kr (sketna dyra flygplatsrestauranger!) och flyg i ett minimalt plan vidare till Hamburg. Väl där tog jag mig snabbt in till centralstationen där jag hoppades att de andra, som varit där sedan dagen innan, skulle möta upp mig. Efter diverse strul med att hitta varandra (vi sa bägge att vi stod vid ett torn vid centralstationen, och det gjorde vi fast det fanns två sketna likadana torn) så gick vi de, enligt Mårten 100 men i verkligheten 800 metrarna till vårt hotell. Det var då eftermiddag och jag hade varit på resa i cirka 10 timmar och var ganska trött.
Emellertid var det näppeligen tid för någon trötthet på vår resa överhuvudtaget. Vi hade sagt att vi alkoholmässigt skulle ta det lugnt i Tyskland för att sedan stegra upp det ju längre resan gick. Det visade sig dock när jag kom in i vårt rum att det hade blivit ändring på detta, de andra hade bunkrat upp och fyllt ett helt bord med cider, öl, vin och sprit som skulle förtäras så snabbt som möjligt. Så det var bara att sätta igång!
Efter en stunds vila, drickande och skitsnackande i vårat tämligen lilla, ett normalstort hotellrum fast med tre dubbelsängar som Svinis, Mårten, Krille, Björn, Simo och jag sov i (trångt), så bestämde vi oss då för att dra ut till Wacken och se Iron Maiden. Det visade sig dock att Wacken låg en bra bit ut, närmare bestämt åtta mil från Hamburg central så det tog ju en stund. Under resans gång stärkte vi oss med lite mer dricka och började köra lite glada käcka svenska ramsor...
-VEM KOMMER INTE IN PÅ SYSTEMET?? HUNDEN KATTEN GLASSEN, HUNDEN KATTEN GLASSEN!
Torsdagen var vi dock ganska städade, det var ju för tusan Iron Maiden vi skulle se och åtminstone jag såg fram emot det!
Wacken var stort. Vääääldigt stort. Alltså, då menar jag stort. Jag tyckte campingområdet på Rockweekend var stort. Det här var en aaaning större! Vi fick gå en bra stund innan vi slutligen tog oss fram till ingången till själva festivalen. Eller fram till var väl att ta i... resan tog ju något längre tid än planerat så vi anlände ca 30 min före Iron Maidens spelning. Det var en del folk som ville in... så vi började försöka böka, tränga, smita, och ta oss framåt i folkmassan. Väl längst framme upptäckte vi det vi befarade - ingången var stängd och ingen mer släpptes in! Det bekymrade dock inte folk bakom, en kille höll på och gapade "Come on, we can do it! Push!!!!" och fick folk med sig. Man trycktes hit och dit utan att kunna göra så hemskt mycket. Några grät, några blödde. En både skrämmande och på något underligt sätt också spännande upplevelse att vara mitt i en folkmassa på det viset.
Till slut lyckades vi i alla fall ta oss bakåt och kom ur trängseln. Dumma kö, nu skulle jag få kolla på en skärm när Maiden spelade, tänkte jag. Men, det visade sig att vid den andra scenen så fanns det en annan ingång. Ingen gick in där, och jag tänkte att det berodde på att man inte kunde se Maiden där innefrån. Men jodå, man kunde både se och gå så långt fram man kunde ta sig bland publiken! Så en massa folk stod och tryckte på för att komma genom en stängd ingång när man med en enkel promenad på 200 meter kunde ta sig runt ta sig fram långt om man ville. Och Gud skapade människan till sin avbild...
Det visade sig att de andra inte var så hemskt engagerade i att se Maiden, vilket jag irriterades över, men jag såg iaf Maiden en gång till från hyfsat plats kanske 25-30 meter från scenen. Var dock roligast i Göteborg förstås eftersom dom körde samma låtar en gång till...
Efter konserten gick vi och provade solglasögon. Vi valde alla ut varsitt par som skulle användas, mer eller mindre, resten av resan. Efter det och lite pizza (som var alldeles för välsaltat!) så bestämde vi oss för att ta oss in till Hamburg igen. Klockan hade nu passerat tolvslaget och tydligen hade sista tåget gått från Itzehoe, som var närmaste tågstation. Så vi strövade runt lite och försökte hitta en väg hem. Vi stötte på en finne som stod utanför en stor buss som Sven började prata med. Han var mycket full och verkade glad över att träffa oss svenskar. Så när vi frågade om vi fick åka med dom till Hamburg så sa han att det gick bra. Så vi satte oss på bussen, som var helt full med finnar! Funderade på att köra lite käcka ramsor om Tre Kronor, och påminna om senaste OS-finalen i Hockey, men bestämde mig för att det var nog bäst för min egen hälsa att låta bli...
Vi hade fått reda på att hotellet där bussen skulle stanna låg cirka tre kilometer från vårt hotell. Väl framme i Hamburg frågade vi efter vägen till en pendeltågstation, där nästa tåg dock inte gick förrän på flera timmar. Jag var sur och irriterad på grund av sömnbrist, och det var någon gång under de närmsta två timmarna som jag fick mitt öknamn "Mens-Kotten" som skulle förfölja mig resten av resan... Från tågstationen bestämde vi oss för att eftersom det bara var tre kilometer till centrum så kunde vi lika gärna gå den sträckan. Följde vi järnvägen och ljusen från staden så kunde det inte vara så långt. Även fast jag då tyckte att ljuset såg ut att vara väldigt långt borta...
Så vi började gå. Vi gick först genom ett höghusområde, för att sedan komma in i ett helt nedsläckt villaområde med höga, i mörkret något läskiga, hus. Allt var tyst och vi mötte inte en människa. Mitt humör pendlade ständigt, efter att ha varit vaken i 22 timmar, mellan min glada inbyggda äventyrslusta och min riktigt otåliga, trötta, och bitchiga sida. Varje gång jag sedan på resan blev irriterad, och det händer ju då och då som ni vet ni som känner mig (ärvt tålamodet efter farsan...) så sa dom åt mig att sluta mensa :P
Efter en stund insåg vi att det var bra mycket längre än vi trott. Vi gick genom tomma industriområden och centrum verkade ännu avlägset. Men vi travade på, det var en ganska udda upplevelse att gå genom folktomma förorter en torsdagsnatt. Till slut märkte vi att vi började närma oss centrum, och vi hittade en karta. Klockan var då fyra-halv fem på natten och vi var djävulskt trötta allihopa. Då var det tre kilometer kvar till vårt hotell!
Det var droppen, för mig och för de andra också. Vi lyckades hitta en taxi och tog oss till slut hem till hotellet. Kvart i fem var vi tillbaka och stupade trötta i säng. Krille, som var den som utan konkurrens nämnde ordet porr flest gånger under resan, avslutade kvällen med följande citat.
-"Kuken... jag vill ha porr!"
Fortsättning följer....
Alltså, första anhalten på vår resa var Hamburg. Eller egentligen Wacken, metalfestivalen belägen "strax utanför" staden. Jag begav mig dit dagen efter mormors begravning, den 30:e Juli. Blev naturligtvis tvungen att gå upp rövtidigt - tåget gick kl 06:30 från Gävle. Sketna flygförbindelser. Man ville ju faktiskt inte missa Maiden på kvällen, även fast man sett dom fyra dagar innan.
Nåväl, jag tog min väskor och stack iväg från trygga (nåja...) Sätra mot nya mål! Resan ner finns det inte så hemskt mycket att säga om, flyg till Köpenhamn, vänta fyra timmar, Spagetti för 220 kr (sketna dyra flygplatsrestauranger!) och flyg i ett minimalt plan vidare till Hamburg. Väl där tog jag mig snabbt in till centralstationen där jag hoppades att de andra, som varit där sedan dagen innan, skulle möta upp mig. Efter diverse strul med att hitta varandra (vi sa bägge att vi stod vid ett torn vid centralstationen, och det gjorde vi fast det fanns två sketna likadana torn) så gick vi de, enligt Mårten 100 men i verkligheten 800 metrarna till vårt hotell. Det var då eftermiddag och jag hade varit på resa i cirka 10 timmar och var ganska trött.
Emellertid var det näppeligen tid för någon trötthet på vår resa överhuvudtaget. Vi hade sagt att vi alkoholmässigt skulle ta det lugnt i Tyskland för att sedan stegra upp det ju längre resan gick. Det visade sig dock när jag kom in i vårt rum att det hade blivit ändring på detta, de andra hade bunkrat upp och fyllt ett helt bord med cider, öl, vin och sprit som skulle förtäras så snabbt som möjligt. Så det var bara att sätta igång!
Efter en stunds vila, drickande och skitsnackande i vårat tämligen lilla, ett normalstort hotellrum fast med tre dubbelsängar som Svinis, Mårten, Krille, Björn, Simo och jag sov i (trångt), så bestämde vi oss då för att dra ut till Wacken och se Iron Maiden. Det visade sig dock att Wacken låg en bra bit ut, närmare bestämt åtta mil från Hamburg central så det tog ju en stund. Under resans gång stärkte vi oss med lite mer dricka och började köra lite glada käcka svenska ramsor...
-VEM KOMMER INTE IN PÅ SYSTEMET?? HUNDEN KATTEN GLASSEN, HUNDEN KATTEN GLASSEN!
Torsdagen var vi dock ganska städade, det var ju för tusan Iron Maiden vi skulle se och åtminstone jag såg fram emot det!
Wacken var stort. Vääääldigt stort. Alltså, då menar jag stort. Jag tyckte campingområdet på Rockweekend var stort. Det här var en aaaning större! Vi fick gå en bra stund innan vi slutligen tog oss fram till ingången till själva festivalen. Eller fram till var väl att ta i... resan tog ju något längre tid än planerat så vi anlände ca 30 min före Iron Maidens spelning. Det var en del folk som ville in... så vi började försöka böka, tränga, smita, och ta oss framåt i folkmassan. Väl längst framme upptäckte vi det vi befarade - ingången var stängd och ingen mer släpptes in! Det bekymrade dock inte folk bakom, en kille höll på och gapade "Come on, we can do it! Push!!!!" och fick folk med sig. Man trycktes hit och dit utan att kunna göra så hemskt mycket. Några grät, några blödde. En både skrämmande och på något underligt sätt också spännande upplevelse att vara mitt i en folkmassa på det viset.
Till slut lyckades vi i alla fall ta oss bakåt och kom ur trängseln. Dumma kö, nu skulle jag få kolla på en skärm när Maiden spelade, tänkte jag. Men, det visade sig att vid den andra scenen så fanns det en annan ingång. Ingen gick in där, och jag tänkte att det berodde på att man inte kunde se Maiden där innefrån. Men jodå, man kunde både se och gå så långt fram man kunde ta sig bland publiken! Så en massa folk stod och tryckte på för att komma genom en stängd ingång när man med en enkel promenad på 200 meter kunde ta sig runt ta sig fram långt om man ville. Och Gud skapade människan till sin avbild...
Det visade sig att de andra inte var så hemskt engagerade i att se Maiden, vilket jag irriterades över, men jag såg iaf Maiden en gång till från hyfsat plats kanske 25-30 meter från scenen. Var dock roligast i Göteborg förstås eftersom dom körde samma låtar en gång till...
Efter konserten gick vi och provade solglasögon. Vi valde alla ut varsitt par som skulle användas, mer eller mindre, resten av resan. Efter det och lite pizza (som var alldeles för välsaltat!) så bestämde vi oss för att ta oss in till Hamburg igen. Klockan hade nu passerat tolvslaget och tydligen hade sista tåget gått från Itzehoe, som var närmaste tågstation. Så vi strövade runt lite och försökte hitta en väg hem. Vi stötte på en finne som stod utanför en stor buss som Sven började prata med. Han var mycket full och verkade glad över att träffa oss svenskar. Så när vi frågade om vi fick åka med dom till Hamburg så sa han att det gick bra. Så vi satte oss på bussen, som var helt full med finnar! Funderade på att köra lite käcka ramsor om Tre Kronor, och påminna om senaste OS-finalen i Hockey, men bestämde mig för att det var nog bäst för min egen hälsa att låta bli...
Vi hade fått reda på att hotellet där bussen skulle stanna låg cirka tre kilometer från vårt hotell. Väl framme i Hamburg frågade vi efter vägen till en pendeltågstation, där nästa tåg dock inte gick förrän på flera timmar. Jag var sur och irriterad på grund av sömnbrist, och det var någon gång under de närmsta två timmarna som jag fick mitt öknamn "Mens-Kotten" som skulle förfölja mig resten av resan... Från tågstationen bestämde vi oss för att eftersom det bara var tre kilometer till centrum så kunde vi lika gärna gå den sträckan. Följde vi järnvägen och ljusen från staden så kunde det inte vara så långt. Även fast jag då tyckte att ljuset såg ut att vara väldigt långt borta...
Så vi började gå. Vi gick först genom ett höghusområde, för att sedan komma in i ett helt nedsläckt villaområde med höga, i mörkret något läskiga, hus. Allt var tyst och vi mötte inte en människa. Mitt humör pendlade ständigt, efter att ha varit vaken i 22 timmar, mellan min glada inbyggda äventyrslusta och min riktigt otåliga, trötta, och bitchiga sida. Varje gång jag sedan på resan blev irriterad, och det händer ju då och då som ni vet ni som känner mig (ärvt tålamodet efter farsan...) så sa dom åt mig att sluta mensa :P
Efter en stund insåg vi att det var bra mycket längre än vi trott. Vi gick genom tomma industriområden och centrum verkade ännu avlägset. Men vi travade på, det var en ganska udda upplevelse att gå genom folktomma förorter en torsdagsnatt. Till slut märkte vi att vi började närma oss centrum, och vi hittade en karta. Klockan var då fyra-halv fem på natten och vi var djävulskt trötta allihopa. Då var det tre kilometer kvar till vårt hotell!
Det var droppen, för mig och för de andra också. Vi lyckades hitta en taxi och tog oss till slut hem till hotellet. Kvart i fem var vi tillbaka och stupade trötta i säng. Krille, som var den som utan konkurrens nämnde ordet porr flest gånger under resan, avslutade kvällen med följande citat.
-"Kuken... jag vill ha porr!"
Fortsättning följer....
Hemma.
Tillbaka igen. Återkommer kanske med en resume av resan om jag orkar :P
Ha det bra!
/Kotten
Ha det bra!
/Kotten
